Dagen av Zen

När man inte orkar vara arh ocg bitter längre så slutar man, jag orkade en dag. Jag är verkligen en uthållig jävel ;), Jag har funnit min zen igen och vem kan vara deppig över ett jobb särskilt länge? En dag räcker. Sen måste jag ju erkänna att de hela gick liiite för lätt, det är inte meningen att man ska få något på en räkmacka, livet är hårt och de ska du fan känna av. Så är det. Nu får jag ta tjuren vid hornen och söka fler jobb, jag har ju ändå nästan halvtid så jag är inte helt på ruta ett :) Dessutom så står jag först i kö när de ska helasntälla nångon ny. Som att de hjälper. Och min chef är jättetrevlig och gullig tydligen. Underbart.

Ok fortfarande lite bitter, jag försöker med en dikt för å hitta min inre zen igen.

The road not taken av Robert Frost
Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;
Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,
And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.
I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I-
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0